Det var en tid då allt jag gjorde byggde på att du en dag skulle komma.
Ungefär som gamla testamentets profetior om den kung som man väntade på.
Jag köpte barntavlor när jag var i London, trots att det inte fanns något barn, och kanske aldrig skulle komma något barn.
Jag köpte ett gosedjur i USA, trots att det inte fanns något barn då heller.
Det fanns bara de där små, som hela tiden dog oförklarligt, dina ”syskon”, som aldrig hann bli människor.
Men nu är du här, och jag förundras när jag hittar de där tavlorna och gosedjuret i lådor på vinden.
Det är ju dina, fast du fick dem långt innan du föddes.
Min lille prins.
Blogga med WordPress.com. Tema: Suburbia av WPSHOWER.
Så vackert skrivet…
Tack så mycket!