En granne gjorde något som var fel, och som genast satte igång pratet och ryktena i området.
Men det fanns anhöriga som inte hade gjort fel, och som vävdes in i skvallret.
Folk slutar hälsa, folk åker förbi med bilen långsamt för att kanske få syn på något som det sedan kan pratas lite extra om.
Jag fick en känsla av att jag ville knacka på och säga: bara så ni vet så är ni säkert jättefina människor.
Även fina människor kan medvetet göra fel.
Jag tror på det fina ända tills jag fått bevis på motsatsen.
Men jag knackade aldrig på, kanske borde jag ha gjort det.
Ja det kanske du borde ha gjort. Faktiskt.
Jag tror att det var min blyghet som satte stopp tyvärr. Gå och knacka på någon som jag aldrig förut knackat på, utan bara hejat på. Och sen blev jag rädd att de skulle ta illa upp, att de inte hade förstått de andras skvaller. Men det var säkert bara undanflykter från min sida, jag vet inte.