Väntan igen..
Väntar nu på att få komma på undersökning i och med utredning nr 2.
Utredning nr 1 lades ned då en av de små, små bönorna av en slump eller av ett mirakel fortsatte leva och kom ut som en rödrosig skrikande busunge.
Vårdgarantin på tre månader gäller tydligen bara innan första besöket.
Andra besöket kan de sedan dra ut på hur länge som helst.
Men jag vet att de har svårt att få tid, de är jättesnälla och jättebra så jag ska inte klaga.
Att ha svårt att få barn är att:
Vänta
Leva i ovisshet
Få drömmar krossade
Varje månad
Året runt
Ibland mår jag dåligt samvete över att resurser från vården läggs på att jag ska kunna få ett till barn, vilket borde vara ett lyxproblem.
Men å andra sidan läggs det mycket pengar på annan lyx med.
Tex om någon kapat av sig lillfingret. Då försöker man sätta dit det igen (om man har det med sig).
Jag hade gärna kapat av ett finger om det betydde att jag fick ett till barn.
Det finns många saker som vi egentligen hade klarat oss utan, men som vi behandlar därför att det är enklare så, eller för att det är snyggare så, eller mer praktiskt (jag säger bara: vaccinering av fult friska personer mot den årliga influensan).
Bild nedan: ett av alla mina små bönor (eller graviditet i vecka 7).
Nej, det är inte ett lyxproblem att du har svårt att få barn. Alla som föder barn och tar väl hand om dem gör en ovärderlig samhällsinsats. I gengäld behöver vi alla någon form av hjälp av samhället (dagis, skola, sjukvård, kollektivtrafik och så vidare) för våra barn. Vissa behöver hjälp från samhället för att kunna ta sig an det stora arbete som föräldraskap innebär från början. Det är bara tidpunkten som skiljer fertilitetsutredningar från annan hjälp från samhället till barnfamiljer.
Tack för den kommentaren, den värmer! Att jag är värd den hjälp jag får, det känns jättebra!
Vilka fina inlägg du skrivit om det här ämnet. Det här är något dom få pratar om, men som är en sådan stor sorg. Drömmen om ett barn överskuggar lätt allt annat. Det borde vara självklart att för alla att få den hjälp som finns.
Tack så mycket! Ja eftersom det är en drift hos många, kanske de flesta, jag vet inte, att skaffa barn, precis som att äta, dricka, sova, osv, så blir det den där stora sorgen när det inte går. De som inte har svårigheter behöver ju aldrig tänka på det, så jag tror inte de känner av hur stark den där driften är på samma sätt, men jag vet inte. Jag ska prata mer om det på jobbet tex, så att andra som har problem vet att de inte är ensamma!